Lofoten lockar

augusti 1, 2019 Av av AoBtillsammans

Vi drar oss vidare från Alta längs E6 mot Lofoten. Europavägen slingrar sig oerhört vackert och vi har fin kontakt med fjordarna nästan hela tiden och vägen bjuder ofta på härliga utsikter från hög höjd.

Skiffern från Alta följer oss, här vid Kvenvika uppsatta som mur mot havet.

Vårt mål i första hand är Narvik, dit det är ca 47 mil. Lite för långt att köra så vi söker efter en plats att fricampa på ungefär halvvägs. Det går inte speciellt fort fram, det finns alldeles för många ställen att stanna för foto. Men det är ju så det ska vara, då trivs vi. Det blir lite mycke kaffe ibland bara, vi vill njuta av varje plats då vädret står oss bi. Ibland blir det genom tunnlar och lika ofta över broar som denna här över Kåfjorden där det ligger ett museum om tyska slagskeppet Tirpitz en bit in i fjorden.

Bron över Kåfjord
Som sagt, en ny vy och ett nytt stopp här vid Talvik för att få en snygg panoramabild.
Mörka moln tornar upp och ett himmelskt ljus når ner genom dem.
E6 vid Gildetun kommer vi upp bland molnen som ligger lågt och pressar, känns nästan som vi flyger. En häftig känsla när vädret växlar så här.

Funderar på om vi ska försöka finna en camping längs vägen om vädret nu ska slå om till mera busväder. Inte för att vi sitter i sjön, vi har ju huset med oss men det kan vara svårt att finna en plats att fricampa på om det skulle ösa ner en massa vatten. Samtidigt som vi sitter med dessa funderingar dyker en skylt upp på vår högra sida..Oxtindsjökeln..den måste vi kolla. Åker in på en smal, ja verkligen smal väg som tar oss till en mindre by där glaciären är helt synlig. Här slutar vägen, vi kommer inte längre. Nere vid bryggan ligger en båt som kan ta oss ut till glaciären men tyvärr så har sista turen gått för dagen.

Vi kunde klart stannat men vädret skulle bli sämre så vi fortsätter vår färd efter att ha tagit de bilder vi behöver.
Våra långa 600 mm tele tar oss närmare och vi kan konstatera att båten hade tagit oss till vattenfallet men troligen inte mer än så, det verkade vara för brant att ta sig uppåt. Och vi är inga klättermänniskor så är det bara.
Intill Straumfjorden finner vi en jättefin fricamp alldeles intill E6:an men bakom en stor klippa som tar bort motorljudet från passerande. Medan Annika lagar god mat till oss så passar Bertil på att ställa in kameran på timelaps för att kunna följa solens ned- och uppgång. Dess varma strålar lämnar spår av guldskimmer i både himmel och hav.
Örnen på räcket

Kameran måste alltid vara skjutklar. Plötsligt händer det. Annika ropar till..kolla! Det sitter en örn på vägräcket och ser ut att torka sina vingar..Bertil sitter just och filmar och får en snabb sekvens. Vi hinner inte se om det är havsörn eller kungsörn men det spelar mindre roll, det är upplevelsen som räknas…

Med dessa två bilder så förstår ni säkert varför man aldrig kommer fram i tid…Det är så betagande vackert och livfullt. E6:an följer fjordarna och den ena vyn efter den andra tar andan av oss. Här vid Rotsund lägger färjan till som tar över de som bor på Ulöya på andra sidan fjorden. Den blå stormhatten tillsammans med den rosa mjölkörten skapar en kaskad av färger i bildens förgrund och det blev en stunds fotograferande.

Vyerna avlöser varandra – Norge är nåt speciellt.
Efter Skibotn njuter vi av glaciären Sydbreen på andra sidan Lyngenfjorden.
Vi tar en liten närmare titt på Sydbreen med vårt 600 mm
Tjelsundsbrua

Vi når Bjerkvik i Narviks kommunområde och byter över till väg E10 mot Lofoten. Våra vänner Bo-Göte och Kristina har anlänt till Svolvaer och vi tänker överraska dem nästa dag. Vi stannar över natten vid Tjelsundsbruas camping som är fint belägen med utsikt över fjord och bro. Pris…300 Norska! Inkl. el men ändå…

Imorgon blir det nya upplevelser på Lofoten! Godnatt!