Sveriges högst belägna

Det är kul och köra de små vägarna om vi bara slipper att göra det på vintern. Ungefär så tänker vi när vi kör vägen över Sörvattnet mot Tännäs. För ett antal år sedan tog vi denna vägen om vintern och det höll på att gå galet. Nu är den rent ljuvlig, visserligen smal men det funkar med vår ”plåtis” och vi hittar en härlig plats att fricampa på och alldeles intill en liten bäck med klart drickbart vatten.

Vi passerar byn Sörvattnet och väljer vägen mot Högvålen som är Sveriges högst belägna by på 830 m.ö.h.

Lite längre upp mot platån viker vi av till höger mot Ruvallens fäbodar och Ruändan där Sveriges högst belägna hällmålningar finns att beskåda. Hällmålningarna, ett tjugotal bilder av djur upptäcktes 1896 och anses vara från ca 2000 år före kristus. Utsikten härifrån mot Jämtland är hänförande, vi slår oss ner på en klippa och ser ut över landskapet och njuter. Tänk, just här var vi för första gången 1993 och insåg att detta måste ju fler få se och känna samma glädje som vi över vad som finns i vårt avlånga land. Lite längre upp vi kommer så får ni veta mer…nu är det extra spännande.

• 

• 

Flatruet. Sveriges högst belägna landsväg 975 m.ö.h är nåt alldeles speciellt, det vet ni som åkt här. När vi kommer upp på höjden så står de där, de som varit här långt före oss och det är hänsyn man måste ta samtidigt som det är en ny upplevelse. Här ska man inte ha bråttom! Om vi hade tänkt oss för så hade vi tagit registreringsnumret på den typ som tutade, körde om oss och nästan körde på renarna som fridfullt gick och slickade i sig saltet på vägen. Vi tycker detta är så tråkigt med denna inställning och skäms över idioten som framförde en husbil. Det sätter spår på oss andra som tar hänsyn! Vi måste komma ihåg, vi var inte här först!

Flatruet bjuder på en fin historia för oss och kanske för er med som har boken ”Svenska Omvägar” i er bokhylla. Här på Flatruet fann vi bokens titel och det var 1993. Det var en fin sommar, värmen slog emot oss och vi beslöt oss för att övernatta ute på fjället i det fria utan tältet men i sovsäckar. Vi hade köpt rökt sik i Högvålen och njöt av den med lite gott vitt vin. Vi kände att alla skulle få uppleva detta och en bok kom till. Alla kan få känna detsamma om det fanns en bok att köpa..och så kom vår första bok på eget förlag till. Känn historiens vingar kära vänner. Svenska Omvägar blev till !

Svenska Omvägar gavs ut 1997 – upplagan är slut sedan 1998 men våra omvägar fortsätter i form av denna blogg.

Färden fortsätter ner mot Ljungdalen på vägar som vi åkt några gånger tidigare men som lockar varje gång vi drar oss norrut. Här är otroligt vackert med gårdar intill Storsjön. Vi stannar till i den lilla byn Storsjö kapell, köper glass i affären och passar på att tanka samtidigt. Rakt över vägen ligger byns fina kyrka omgiven av en blomsteräng.

Vi kommer ner på andra sidan Flatruet från vårt landskap Härjedalen som fortsätter fram till Storsjö kapell. Byn ligger i norra delen av landskapet Härjedalen men hör dock administrativt till Bergs kommun i Jämtland då byns område gränsar precis till Jämland. Vi funderar över det här med kapell i byns namn och kan läsa på byns hemsida: Tillägget kapell kom till för att skilja byn från andra poststationer med samma namn i Sverige. Begreppet kapell kommer från när Storsjö-Ljungdalen-Messlingen 1750 bildade ett eget kapellag, dvs egen församling.
En by som har stark framtidstro kan man också läsa i media. Med vackra omgivningar av skog och fjäll, bland annat Helagsfjället, med Sveriges sydligaste glaciär i väster och Lunndörrsfjällen i norr med mäktiga Storådörren i blickfånget. så hoppas vi på en god fortsättning då de även önskar starta en camping där.

Det finns en smal grusväg som vi tar strax intill byn Börtnan. den kallas för fäbodavägen. Smal, gropig men värt en omväg det vill vi lova. Fäbodarna härstammar långt tillbaka till 1700-talet och är ett stycke mycket fin kulturhistoria som vi hoppas blir bevarad.

På vägen mot Persåsen öppnar sig en glänta där vi stannar och beundrar Lunndörren i Oviksfjällen.