Tillfälligt avbrott på Europaresan

mars 20, 2020 Av av AoBtillsammans

Vi håller tummarna för att viruset ebbar ut för oss alla och att det finns kraft kvar att komma tillbaka utan hårda livsminnen, såväl som sjukdom och ekonomiskt läge.

Vi tar farväl av Tavira och Portugal den 19 mars och beger oss till spanska gränsen på morgonen med förhoppning att vi kommer in i Spanien. Det finns en viss oro eftersom några franska gäster intill oss hade fått vända ett par dagar innan. Vi tog kontakt med UD som skulle ta upp frågan eftersom det fanns en överenskommelse att svenskar skulle kunna åka hem även med bil via Spanien.

Det var tre mil till gränsen och det kändes i maggropen…men vi kunde snart lugna oss. Vi blev klart stoppade och frågan om vart vi var på väg. Två dokument skulle fyllas i som sedan stämplades av gränspolisen. En kopia fick vi behålla för att kunna visas upp om vi blev stoppade längs den fortsatta resan genom landet. Ett slags fri lejd kan man säga, puh!

Vi korsar Spanien

Samma väg som vi åkte till södra Portugal blir samma väg tillbaka till en början fram till Sevilla. GPS:en visar snabbaste och närmaste vägen upp till Valencia där vi bokat ställplats. Det är en lång väg dit via Córdoba, den staden som vi planerat att besöka men som nu liksom Sevilla får vara till nästa gång.

Ingen tät trafik. På vägarna är det i huvudsak lastbilar i långa rader och de håller sig i sin fil.

Landskapet varierar kraftigt, inte alls så bergigt som där vi kört tidigare. Ibland stora vidder av jordbrukslandskap, så omväxlande att det gör den långa resan till ett nöje. Vi passerar åter igen där storkarna byggde på kraftledningsstolparna och nu har det till och med blivit ett tvåvåningsboende på flera av dem. En stork kommer med nytt bomaterial som ser ut som en plastpåse…

Måleriskt landskap mellan Córdoba och Valencia
Vi kör genom ett av Spaniens stora vindistrikt Kastilien – La Mancha på vår väg mot Valencia. Vi hoppas på att få komma ner i september på vinprovning. Vingårdarna ligger verkligen tätt. Man kan inte låta bli att fundera på hur många vinrankor som passeras.

Det har mörknat när vi når Valencia Camperpark strax norr om staden. De har öppet och tar emot oss med glädje vilket känns väldigt positivt. Vi är till för sådana som ni som inte ska behöva känna sig tvungna att köra långa sträckor i dessa tider säger kvinnan bakom disken. Tack för det, vi återkommer!

Ställplats Valencia Camperpark, Bétera.

Mot franska gränsen

Dagen efter den 20 mars går färden mot Frankrike. Vi är många med husbilar på rad som har samma hemlängtan. Vi når gränsen under eftermiddagen, inget märkvärdigt alls, visar passen och får förutom ett lycka till på resan hemåt även ett leende av gränspolisen.

Fler än vi som är på väg norrut.

Nu har vi bara tre gränsövergångar kvar

Inne i Frankrike! Nu kommer de dyra betalvägarna..vilken väg ska vi ta? Ett tips som vi fick av Dennis och Anna-Pia var ju att se den vackra bron vid Millau och dit är det inte enbart betalvägar. Väg A75 alltså!

De snöklädda Pyreneerna dyker upp på vår sida

Södra Frankrike har mycket att bjuda på och det är synd att vi inte får stanna längre i landet, det ska vara så snabbt igenom som möjligt i nuläget. Narbonne passeras och från vägen ser vi en stora katedralen Saint Just från 1200-1300-talet. Den reser sig majestätiskt och vi får en bra bild.

Efter några mil på A75 så når vi ställplatsen strax före Millau. Natten är lugn, det patrullerar militär i området och de håller ev skurkar borta… Vi är bara tre husbilar som parkerat och här är skönt.

Dagen efter tar vi sikte på Millaubron som vi sett på avstånd. Vi har en plan att stanna på parkeringen före bron för att få en bra bild på husbilen med bron som bakgrund…Ha! det gick åt skogen fortare än kvickt! Både den och parkeringen på andra sidan hade spärrats av för att turister inte skulle stanna nu på vägen hem. Här stod det poliser också. Så det blev inga bilder mer än från bilen. Tusan också! Sura som omogna citroner fick vi köra vidare, varför tog vi nu denna vägen?

Millaubron över Tarnflodens dalgång invigdes 2004. Med sina 343 meters höjd är den världens näst högsta bro efter Si Du bron i Kina. Inte bara mäktig utan också otroligt vacker.

Lite besvikna förstås drar vi vidare mot Lyon, siktet är inställt på att nå tyska gränsen ikväll och det är Mulhouse som gäller.

Man ska aldrig säga aldrig, det är så vi har levt tidigare när vi haft våra idéer. Det kan alltid komma överraskningar och det händer nu.

En skylt dyker upp som verkar vara extra intressant. Det står Viaduct Eiffel och pekar på en avfart…kollar läget bakåt och framåt, inga avspärrningar, inga poliser som står här, vi drar av fort som bara den. Vi är ju på omvägar eller hur? Kommer in på en liten väg som till en början följer A75 men sedan drar den oss in i kurvor som vi undrar vart dessa bär hän. Här står en häst lugnt och käkar friskt gräs i dikeskanten..

Vägen slingrar sig fram nedåt och mitt i en kurva så dyker en mekano lik skapelse upp..Viaduct Eiffel, wow! Egentligen är det Garabit viaduct men eftersom den har en så fin historia med ritningar från Eiffel i bakgrund så benämns den med Eiffel.

Dess unika historia har vi letat fram.

Garabit-viadukten (franska: Viaduct de Garabit)  en järnvägsbro i mellersta Frankrike, cirka nio mil söder om Clermont-Ferrand. Bron går över floden Truyères djupa dal och byggdes av Leon Boyer efter ritningar av Gustave Eiffel åren 1882-1884. Bron gav Eiffel viktiga lärdomar som han tillämpade vid byggandet av Eiffeltornet. Garabit-viadukten går 120 meter över floden, och var länge världens högsta bro. Dess totallängd är 565 meter, varav 448 meter vilar på järnkonstruktioner. En båge med en spännvidd på 165 meter och en inre höjd på 52 meter samt fem 90 meter höga pelare.

Nu förstår ni säkert vår sprudlande lycka över att av en slump finna en unik bro som vi inte hade den minsta aning om. Den här bron har ju än bättre historia än Millaubron samtidigt som den utgör den perfekta bakgrunden till ett foto på den franska husbilen Pilote tillsammans med en av Frankrikes mest kända konstruktörers skapelser!

Bron speglar sig snyggt i vattnet.

Bron blir plåtad från alla håll, vi har gott om tid och stanna med bilen var som helst funkade, det finns inte en människa i närheten, inga bilar, fullt ös att skapa bilder från olika vinklar alltså.

Klart är vi lite oroliga för att ha lämnat den stora allfarsvägen och drar oss med hjälp av GPS:en mot A75 igen , nöjda och mycket gladare än för en timma sedan. Vi når A75 utan problem och fortsätter färden mot tyska gränsen.

Vi läser att hela området kring Garabit är ett fint rekreationsområde vilket vi såg på de hotell och andra boende som låg här men som nu är stängda klart. Vi ska undersöka detta område mer vid annat tillfälle. Här ett par informationsskyltar intill.

Vi följer A75 upp mot Clermont-Ferrand. Vi är på mellan 700 och 1100 meter ö.h och utsikterna är helt otroliga, fast grönskan har inte kommit igång på dessa höjder, det är stor skillnad mot i dalgångarna. Men det är just det som är tjusningen att åka i februari – april när alla skiftningar gör sig märkbara. Härliga byar i dalgångar och i nästa stund på bergstoppar, längst upp i många av byarna ligger antingen ett slott, borg eller kyrka. Här behövs minst ett par veckor för att kryssa på småvägar, stanna och känna atmosfären i varje by. Oj oj vad det lockar att återkomma!

Söndagen den 22 mars når vi Danmarks gräns nära Flensburg. Vi väljer detta istället för att sitta trångt på en färja när det är som det är.

Vi avslutar hemresan med en kvällsbild på bron över Lilla Bält.

Återkommer med mer efterhand. Välkommen att kika in på bloggen när som helst, det kan hända saker…