Tavira stad
Det började kännas att vi skulle dra oss hemåt innan det blev stopp för att vistas ute bland folk. Ställplatsen var visserligen fin men inte så att vi kände för att sitta inlåsta där i flera veckor.
Staden Tavira har ca 10.000 invånare och den ska vi i alla fall inte missa innan vi drar hemåt. Staden är pittoresk med låga hus, inga stora hotell finns här, vilket gjort att den inte är översvämmad av turister. Som alla städer härnere så finns även här den äldre delen med historiska byggnader och inte minst bron Ponte Romana över Rio Gilâo i centrum.
Taviras hus berättar en hel del med sina vackra fasader. Det känns dock väldigt slitet, fasaderna är i starkt behov av renovering, även bron såg ut att behöva fixas till. Tavira lever av bland annat sin fiskenäring, det är kanske inte så dumt med turister som fyller på kommunens kassa. Idag ser vi inga fiskebåtar som erbjuder skaldjur och annat gott, det finns knappt någon restaurang öppen heller för att få möjlighet att smaka deras portugisiska läckerheter.
Det finns också vackra kakelbelagda hus här i Tavira. Kakel på hus är en tradition i hela Portugal sedan 1200-talet då det introducerades av morerna. Det kallas för Azulejo. Till en början var det bara på historiska byggnader och troligen även de rikas hus. Oftast blå och vita i början men nu finner vi dem på många ställen i de byar vi besöker med alla färg- och mönsterkombinationer.
Ilha de Tavira
Ön utanför Tavira är ca 12 kilometer lång och bjuder på en helt underbart lång strandremsa. Hit kommer man med båt eller så gör man som vi gjorde, tog det lilla tåget över Canal Tavira från Pedras d´El Rei till stranden Praia do Barrils sanddyner.
Längst ut ligger resterna av det gamla fiskesamhället som nu används som restaurang. På stranden har man satt upp mängder av gamla ankare som minnen från gamla tider.
